Yo everyhopa!!
bara en tanke jag fick var denna: när man är svag, inte fysiskt men psykiskt, är man mest sårbar då? Eller är det då man har lättast att bli stark igen? Är det då lättast att ta in det som behövs tas in i hjärtat så att man kan fästa sig i sin grund ännu starkare?
Jag tror att när man är svag i livet, när man känner att man inte kan lyckas, det är då som man kan vara som starkast, det är då som man kan skapa otroliga, känslosamma texter, sånger, bilder, you name it.
Jag är ärlig och rakt på sak, jag är Kristen, jag tror att Jesus är guds son och att han dog på ett kors för att återuppstå så att jag får ett evigt liv efter döden i kärlek.
Gud ÄR kärlek, han ger styrka och jag tror att när man är som svagast så har man lättast att ta in det som gud ger, Styrka, Gud vill att du ska gå i guds kraft, inte bara i din egen kraft. Det kanske krävs att vi inte har någon kraft kvar så at vi kan bli uppfyllda av Guds styrka och kraft. det är underbart tycker jag.
Det finns en låt som heter Hosianna (Jesus dog och livet vann) i Första versen, den första meningen är såhär "jag är svag men ändå stark" Jag är svag i mig själv, en människa är svag, det är mänskligt.
Men i Gud är jag stark, gud ger mig kraft och styrka. man säger att Inget är omöjligt med Guds styrka, för den styrkan överträffar den egna mänskliga styrkan ganska bigtime!
...jag är svag, men ändå stark...
Hare riktigt välsignat//Erik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar